Fantastiska barndomsstad

Allt från sen kvällspromenad till tidig cykeltur med kaffe på bryggan är som en bomullstuss som lindar in själen och hjärtat.

Härom kvällen var himlen och solnedgången så magiskt vacker så det gick inte att slita blicken ifrån den. 

I morse vaknade jag kl fem och kunde absolut inte somna om. Knät värkte och  dunkade så det var bara att kliva upp, koka kaffe och ut på cykeln. Gick inte ens att cykla ! 

Vad är det som händer? Kameran gått sönder och kostar alldeles för mycket att laga... Vaknade i går med ett ont knä och i dag värker det ännu mer, så jag knappt kan gå. 

Anden ligger stilla och vilar lugnt trots att jag sätter mig ner med min lilla "tråkiga" kamera . Fniss... Den duger och är lätt att släpa med.

Inte en människa så långt ögat når. Jag, fåglar och solstrålarna som tränger fram mellan träden.

Morgonkaffet på bryggan i solen. Alldeles vindstilla och tyst. Bara kluckandet vid bryggan och fåglarna som kvittrar. Jag blir kluven till denna fina stad jag har växt upp i. Var någonstans kan man njuta av lugn, sol och vatten utan att behöva åka långt. Vilken gåva att få ha detta. Samtidigt letar jag efter en "Borg" någonstans på en plats som jag vill vara... Eller ska jag bli kvar här?

Finns inga ord till denna vackra morgon då ingen ännu vaknat. Tacksam