...när knoppar brister. En dikt jag läste mycket i tidig tonår.
Stormen viner ute men ändå ser jag den lilla knoppen som trotsar kylan.
Jag försöker också att trotsa kylan och stormen. Men det är inte alltid så lätt.
Jag bestämde mig för att bara vara hemma och gick inte utanför dörren förrän skymningen smög sig på. Min fantastiska roliga vän i vått och torrt lyste med sin ficklampa under tiden jag hämtade ved i ladan. Han sa åt mig att inte ramla med all ved som jag bar i en korg. Inte ramlar jag sa jag och snubblade i väg.
Denna fina man som är en rolig omtänksam vän kom hit första gången och med sig hade han en bukett röda tulpaner. Han säger när han kliver in...Ja nytt snitt och kallt vatten. Jag bara ler! Nu har jag fått skratta ett par timmar. Och ja, en av mina vänner är en man. Vi ÄR vänner och inget annat. Så lättsamt enkelt och jag är bara jag när vi ses.
Jag klarade att få in veden utan att ramla ! Hihi
Regnblandat far ner från himlen och rinner utefter fönstret
Burr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar