1:a advent

 Krokiga och trassliga slingrar de sig runt, runt... Precis så kan det kännas i kroppen när tankarna håller på att spränga huvudet. Men titta! Knopparna trotsar kylan och trasslet, de tror och vet. Livet går inte alltid som på räls eller så är det precis så det är....som tåget på sin räls. Det gäller bara att stanna upp emellanåt och se, lyssna och ha tillit. Titta inte på andras vägar utan titta noga på din väg och följ den. Det är så lätt att lyssna på andra och så glömmer man bort sina egna tankar och värderingar. Om man vågar släppa vad omgivningen säger kommer man långt och rädslor försvinner med tiden. Det borde vara tabu att ha tankar över att man inte kan eller inte klarar av. Då öppnas portar...

November har inte haft många soliga dagar. Trötthet och förkylningar har varit med och ruskat om oss under månaden. Men någon dag försökte solen sig faktiskt fram. Strålarna omsluter mjukt hjärtat och fyller det med glädje och kärlek. Tänk vad lite sol kan göra med människan. Man går där på stan och helt plötsligt ser vi varandra och ler mot en främmande människa på gatan...kanske byter några ord med varandra. Det gör mig oerhört glad.

Vissa dagar känns det som om jag är mer känslig än andra.... Jag är en känslomänniska och kan tycka att det är så jobbigt ibland, men jag är också glad att jag kan känna. Nu ska jag sova och en ny vecka väntar...inte många dagar kvar av röriga snabba år 2014... 

Avslutar dagen med musik jag älskar... En av låtarna är Amos Lee "Violin"

www.http://youtu.be/yTM6S_TxfFE

                                                               They are worth the risk!

                                       

Döm ingen, för ni vet inte vilka baksidor som döljer sig !